Kina, en 50-åring med växtvärk

Denna artikel publicerades först i Lundaekonomernas kårtidning Nådiga Lundtan 1999.

I år firar Kina att det är 50 år sedan Mao Zedong utropade den Kinesiska Folkrepubliken. Trots att centralregeringen fortfarande 10 år efter massakern vid Himmelska Fridens torg slår hårt mot oppositionella finns det tecken som tyder på att regimen antingen måste reformera sig själv eller riskera se sig självt bli utbytt.

1978 inledde den dåvarande ledaren Deng Xiaoping en rad ekonomiska reformer. Av de mer framgångsrika experimenten kan inrättandet av fyra speciella ekonomiska zoner, strategiskt placerade intill Hong Kong, Macau och Taiwan, nämnas. Dessa zoner har visat sig mycket framgångsrika och har i mångt och mycket banat vägen för ekonomiska reformer i större delen av Kina. Under en 15-årsperiod har Kina haft en genomsnittlig tillväxt om nio procent. Kinas första privata bank öppnade 1996 och Kina kan inte längre betraktas som en kommunistisk planekonomi. För varje dag som går växer Kinas medelklass, en grupp människor som regelbundet unnar sig semesterresor (inom landet) och importerade västvaror. De lyckosamma reformerna har försatt det kinesiska kommunistpartiet (CCP) i en delikat moment 22-situation. Med allt fler privata företag och en ständigt krympande förlustbringande offentlig sektor minskar möjligheterna för CCP att kontrollera samhället och de får vänja sig vid att se sitt inflytande minska för varje dag som går. Snöbollen är satt i rullning och att stoppa den, dvs den ekonomiska utvecklingen, är fullständigt orealistisk, då Kinas över- och medelklass aldrig skulle acceptera detta. Folkets befrielsearmé, Kinas militärapparat som "befriade" studenterna på Himmelska Fridens torg 1989, har förvandlat sig självt till ett mäktigt industrikomplex som tjänar stora summor pengar på den ekonomiska utvecklingen. Denna "folkets armé" har transformerats till en stat i staten, ett Frankensteins monster som endast av egen välvilja står under politisk kontroll. Det finns även klara kopplingar mellan armén och maffian. Det är orealistiskt att tro att armén skulle acceptera en återgång till planekonomi. I direkt anslutning till detta finns ett annat problem, korruptionen. Demonstrationerna på Himmelska Fridens torg var lika mycket en protest mot korruption som en önskan om ett demokratiskt Kina. Bedömare säger att situationen idag är värre än för tio år sedan. Kruxet är att det kinesiska systemet har bäddat för korrupta ledare på varje nivå. Historiskt har inte mycket kunna ske utan godkännande från CCP och att "skänka gåvor" till tjänstemän för att förenkla byråkratin har länge varit en tradition.

Ett annat orosmoment är den effektivisering som de ekonomiska reformerna har gett upphov till.
På den kinesiska landsbygden, där de ekonomiska reformerna startade, finns ca 100 miljoner f.d. lantarbetare utan reguljär sysselsättning. Kravaller mellan polis och arbetslösa är inte ovanliga. Än värre kan det bli när Kinas 100 000 statliga företag börjar avskeda folk. De styrande i Kina har med fasa sett hur Rysslands ekonomiska s.k. chockterapi lett till oroligheter och man vill till varje pris undvika detta. Det finns få saker som har oroat kinesiska ledare genom tiderna så mycket som just interna oroligheter och ett splittrat Kina. Problemet är att de statliga företagen är katastrofalt ineffektiva. Det krävs inga avancerade fältstudier för att man som besökare ska inse detta. Om man går in i en statligt ägd butik eller ett museum hittar man bokstavligt talat mängder av anställda som i stort sett inte gör annat annat än diskuterar den senaste utvecklingen i en TV-såpa. Man kan lätt hitta fem gånger fler anställda som kunder i en butik. För att inte dessa företag ska tvingas slå igen och orsaka fler arbetslösa har bankerna ålagts att finansiera deras verksamhet genom generösa lån. Detta har i sin tur lett till en finansiell sektor i gungning. Man räknar med att 20% av de statliga bankernas sammanlagda utlåning har finansierat ineffektiva statliga företags löpande drift. Detta motsvarar den osannolikt höga siffran 760 miljarder US$ som bankerna förr eller senare måste redovisa som kreditförluster.

Berlinmurens fall visade med all önskvärd tydlighet vilken prioritet miljön får i ett totalitärt system, fullt upptaget med att uppfylla den senaste femårsplanen. Inte oväntat har Kinas kommunistdiktatur orsakat en mängd allvarliga miljöproblem. Svaga äganderättigheter och avsaknad av fri press har bidragit till problemen. Enligt det Washingtonbaserade World Resources Institute återfinns nio av världens tio mest förorenade städer i Kina, däribland de två största: Beijing och Shanghai. Kinas snabba ekonomiska utveckling har gjort många ivriga att tjäna pengar. Långt färre har tid att bry sig om miljön. En stor del av problemen är orsakade av ett intensivt användande av kol, som ligger bakom 75% av Kinas energiproduktion. En annan faktor är de omoderna bilarna som blir mer och mer vanliga i städerna. En undersökning i Beijing visade att 40% av bilarna och 70% av taxibilarna inte når upp till den mest grundläggande miljökraven. Sorgligt att säga är också att kineserna inte respekterar miljön. Otaliga är de exempel jag har sett när kineser slänger plastflaskor o dy. på marken bredvid soptunnor eller på tåg helt ogenerat slänger ut allt möjligt skräp genom fönsterna.
Ett annat problem är bristen på färskvatten. Av Kinas 617 största städer lider hälften av vattenbrist och hälften av Kinas befolkning, nästan 700 miljoner, saknar tillgång till rent vatten.

Samtidigt som Kina möter ovanstående problem har situationen för befolkningen drastiskt förbättrats vilket inte får glömmas bort. När kommunistpartiet tog makten 1949 led befolkningen av undernäring och allvarliga sjukdomar var vanliga. Under de senaste 50 åren har den förväntade livslängden ökat från 35 år till nuvarande 70 år.
Allt fler turister kommer till Kina och landet öppnar sig mer och mer och allt fler kineser blir medvetna om hur västvärlden fungerar.
De växande klyftorna som den ekonomiska utvecklingen har medfört leder till krav på förändring, önskan om demokratiska reformer. Det är bara en tidsfråga innan Kinas växande medelklass ställer krav om demokratiskt inflytande och när Kinas åldrande ledare efter hand dör bort och ersätts av yngre förmågor kommer vi förmodligen få se reformer, om än i långsam takt.

Bilder från Kina:

Blandade
Yangshuo
Kinesiska Muren, vid Huang Hua
Longsheng