Tillbax



Hej mina vänner,

detta mail skrivs på en skola i Bangkoks utkanter. Senaste gången jag
skrev var jag i Kunming i sydöstra Kina. Sen dess har jag åkt
söderut genom Laos tills jag hamnade i Bangkok.

Efter lite drygt 4 månader i Kina känns det som jag måste lämna
lite sammanfattande synpunkter om detta enorma land.

1. Språket.
Likt många andra asiatiska språk är toner mycket viktiga och om man
inte får rätt på dessa. Således kan vokaler uttalas stigande, sjunkande,
stigande-sjunkande osv. Ordet ma betyda 4 olika saker beroende på hur
man misshandlar bokstaven a.
Vid ett tillfälle skulle jag tala om vilka orter jag ville besöka i
Kina för en kinesiska. När jag kom till Dali begrep hon inte vad jag
menade.
Jag försökte med alla tänkbara uttal, men hon begrep inte varpå jag
visade henne tecknena för Dali och hon sa "Ah, Dali".

I mina öron lät det precis vad jag försökt säga den senaste minuten. Jag kommer
ofelaktigt att tänka på en episod ur serien Johan och Pellevin. Albumet heter
tror jag "Den magiska flöjten". I detta album träffar Johan och Pellevin
Smurfarna för första gången och Pellevin försöker kommunicera
med dessa små och blå individer varpå dessa smurfar i allmänhet svarar
nånting i stil med:
"Nej, inte smurf. Jag säger ju smurf."

Dali med två vokaler innebär 2^4=16 olika sätt att uttala namnet på
lärde jag mig senare. (Vilket innebär att det teoretiskt kan finnas
16 olika betydelser av namnet!)

2. Yttrandefrihet?
Pga av min natur har jag diskuterat mänskliga rättigheter,
yttrandefrihet och demokrati med otaliga kineser
Mitt intryck är att det är fritt fram för kineser i allmänhet att
säga vad de vill utan att riskera repressalier. Däremot bör de vara
försiktiga med vad de skriver, och framförallt bör man inte starta till
kommunistpartiet konkurrerande partier. Många kineser är väldigt
intresserade av frågor kring demokrati. Jag har också fått
intrycket att de styrande i Beijing finner det viktigt att Kina moderniseras på alla
plan. För att uppnå detta är det viktigt att kineser får kontakt
med västerlänningar och att det då diskuteras mänskliga rättigheter
och demokrati är något ofrånkomligt och nått som i tysthet accepteras.

3. Människorna. Det är mycket enkelt att få bilden av att kineser
antingen vill lura en eller också finner västerlänningar jobbiga att
"serva".
Om vi börjar med det sistnämnda så är Kina formellt sett ett
kommunistiskt land. Enligt den officiella propagandablaskan China Daily
saknar Kina arbetslöshet (något som 100 miljoner överflödiga
lantarbetare kanske har delade uppfattningar om). I vanlig
kommunistordning har många människor tilldelats ett jobb som de fullständigt saknar
intresse för. Oavsett hur bra jobb de gör kommer de varken få mer i
lön eller befodran. Incitamenten för att göra ett bra jobb saknas
således.
Utlänningar kommer ofta i kontakt med dessa människor när
tågbiljetter ska köpas, när man besöker museum eller checkar in på ett statligt
hotell. Som utlänning pratar man inte kinesiska (oftast) och är
"besvärlig". Personen bakom en i kön är kines och genom att bli
kvitt utlänningen har man ett orosmoment mindre.

Vad gäller "rip-off"-faktorn är den hög för utlänningar i Kina.
Länge tillämpades ett dualt prissystem i Kina där utlänningar tvingades
betala ett högre pris för tåg- och flybiljetter, museuminträden samt
hotellnätter. Detta är numera avskaffat men en miljard kineser har
fått lära sig att man gör fosterlandet en tjänst genom att lura
utlänningar.
Viktigare tror jag är att om man inte känner till det riktiga priset
blir man lurad oavsett var man kommer från. Jag har varit med flera gånger
när även kineser blir lurade av andra kineser. Som utlänning förväntas
man inte känna till det riktiga priset och därför är man mer utsatt
för rip-offs. Dessutom får man hålla proportionerna i huvudet. Det
riktiga priset för nudelsoppa i södra Kina är 1.50 SEK medan man får punga
ut med 2 SEK om man inte känner till detta, en differens flertalet
turister bör ha råd med :)

4. Laowai!
Som utlänning i Kina lite "Off the beaten track" får man mycket
respekt.
Kineser är ovana vid utlänningar och ett vitt ansikte i en annars
helkinesisk miljö gör de oftast väldigt förvånade. Man kan lätt
höra "Hello!" eller "Hello, laowai hello!" över 100 ggr om dagen. Laowai
betyder utlänning, eller ordagrant gammal och utanför och är det artigaste
ordet för utlänning som finns. Vid ett tillfälle delade jag "säng" på en
långfärdsbuss med en amerikanska som kunde kinesiska. Hon berättade att
vid varje stopp frågade busschauffören: "Ok, har vi
utlänningarna med oss?" Hon berättade också att många kineser runt
omkring oss diskuterade utlänningarna, dvs oss. De gånger jag har rest och
någon kines har haft lite engelskkunskaper har jag ofta fått en stor publik
som vill veta allt om en, om man är gift, har barn, var man kommer från
varför man reser osv... Detta innebär också att man är relativt
säker från brott i Kina. Bl.a. därför att kineser vet att om en utlänning
drabbas av brott kommer polisen att gå fram med stor "övertygelse",
men också av det enkla skälet att det är sällan man är ensam i Kina.
Det finns alltid människor runt omkring och framförallt finns det alltid
människor som stirrar på en vilket gör det svårt att begå brott
mot en eftersom det alltid kommer finnas vittnen :)

5. Face
Detta var en av de få saker jag kände till om Kina innan jag åkte
dit, men jag trodde det var en stor överdrift, ungefär på samma sätt som
man kanske kan läsa att det finns kannibaler på Nya Guinea. Jag trodde
det var den vita mannens karikatyr över asiater. Jag hade fel!
Risken att förlora ansiktet i Kina är nånting som man måste ta
hänsyn till. Det finns tydligen få saker som oroar kineser så mycket. Vid
ett tillfälle växlade jag pengar svart på ett cafe och fick en falsk 100
yuan-sedel, vilket är ca det samma i SEK, fast det är värt så
mycket mer i Kina. Som jämförelse kan nämnas att lönen för ett okvalificerat
jobb i Kina kan ligga på 200-400 yuan i månaden. Det är mycket pengar
således och jag blev tämligen arg och stack tillbaks dan efter för att få en
ny sedel. Efter mycket om och men blev debatt-tonen väldigt hög och
kvinnan i fråga började gråta. Hon ansåg att sedeln var äkta och att jag var
oförskämd (rude) som hävdade nånting annat.
Vi kom överens att vi skulle gå med sedeln till banken för att få sedeln
undersökt. Hon gick iväg med sedeln ett kort ögonblick och
därefter gick vi till banken som glatt bytte ut den mot en annan.
Antingen gjorde banken ett misstag, eller också som är mycket troligare:
kvinnan bytte ut sedeln mot en äkta bara för att slippa förlora ansiktet.
Dessutom fick hon se mig förlora ansiktet, vilket säkert var hennes stora
behållning den dagen. Mig spelade det ingen större roll, jag fick pengarna tillbaka!
Denna "Face-thing" är något jag kommer ha mycket svårt att lära mig
förstå.

Kina är ett enormt land med väldigt mycket att se. Samtidigt som
kineser kan vara hur trevliga som helst kan de gå en på nerverna. Det är ett
land man lämnar med splittrade erfarenheter, både positiva och negativa.

Höjdpunkterna har varit:
1. Kinesiska muren
2. Shanghai
3. Naturen och landskapet i södra och sydvästra Kina

Efter Dali i Sydvästra Kina åkte jag med buss rakt söderut i en
cirka 30-35 timmar på mycket krokiga och ibland obefintliga vägar. En bys
halva befolkning engagerades i nästan fem timmar för att försöka få liv
i bussens växellåda vid ett tillfälle.

Väl över gränsen i Laos upptäckte jag att vägarna i Kina var som
Autobahn i jämförelse med de laotiska. Den största skillnaden dock
var människorna. I Laos finner man glada och leende människor precis
ÖVERALLT!!! Det kvittar vart man vände sig, överallt fanns det
människor med leende på läpparna som ville hjälpa en.
Den första staden jag åkte till var Luang Prabang som var säte för
monarkin i Laos fram tills dess att vietnameserna förpassade denna
till de sälla jaktmarkerna. I stan finner man överallt ett franskt
inflytande, bl.a. på baguetterna som säljs överallt, men
framförallt på arkitekturen. överallt finner man enormt vackra hus. Stan är så
vacker att den har placerats på FN:s heritage-lista.
Efter det åkte jag ner till Vangvieng som är en by som ligger väldigt vackert bland berg
och vacker natur. Här finns det gott om grottor man kan utforska.


Ett intryck av Laos är att relativ stabilitet finns i landet men man
hittar ändå ganska ofta soldater med automatvapen som eskorterar bussar och
andra transporter. Vid ett tillfälle satt jag med ett gäng andra människor
vid 12-snåret på natten utanför ett gästhus och drack öl när 2
soldater kom och pekade:
"You, you, you and you. Go to bed! Sleep!" De var tämligen
övertygande, utan vapen dock, men i ett land där man saknar rättigheter bör man
inte ifrågasätta auktoriteter. Varför soldaterna endast pekade på
israeler kan förvisso ifrågasättas men vi fortsatte i alla fall öl-drickandet
inomhus.
På andra orter i Laos är det lite av att "pojken med den största
pickadollan bestämmer".
I övrigt är Laos riktigt "Laid-back". Man känner sig som placerad i
en reklamsnutt för valium. (Valium kostar för övrigt 10 öre per
tablett vilket kanske förklarar lugnet i landet :) )

Bilder från Laos finns här:


Därefter åkte jag till Bangkok där jag sammanstrålade med ett par
svenska kompisar. Jag har också återigen tagit ett tillfälligt jobb som
engelsklärare här. Till skillnad från skolan i Kina där jag jobbade
i maj är den här riktigt bra och (med asiatiska mått) organiserad.
Här finns en riktig omsorg om elevernas utbildning även om man emellanåt
kan få intrycket av att skolledningen bryr sig mer om hur vi lärare klär
oss än vad vi gör på lektionerna.
Alla elever har skoluniform och det känns för mig minst sagt bizarrt
att se tusentals elever klädda i exakt likadana kläder. Det får mig att
tänka på Pink Floyds "The Wall" (Ni som inte känner till det, leta
på nätet!)
Den stora nackdelen med Bangkok är dock trafiken. Att ta sig till
skolan på morgonen tar ca 1 & 1/2 timme och hem en timme extra. Att spendera
3-4 timmar dagligen på en buss som får en snigel att framstå som en
fartdåre i jämförelse är inte det roligaste man kan göra.

Bilder från Bangkok, och övriga Thailand finns här:

Jag har ännu inte hunnit se så mycket av Thailand men det kommer.
Härnäst kommer jag förmodligen att sticka ner ett par veckor till
Ko Pha-Ngan innan Malaysia och Indonesien får ett besök.

Hoppas att allt är bra där hemma!

Varma hälsningar,
Henrik

Tillbax